ENSAMHET

Förra veckan fick vi i media höra talas om att många män i hög ålder begår självmord. Usch och fy tänkte jag. Då kom jag att tänka på vår 92-årige far. Har han också dessa tankar?

Efter det att vår mamma dog bodde han kvar i det gemensamma hemmet. Till slut tyckte min syster och jag att det var bättre om han flyttade till en lägenhet på samma ort där hon bor. Sagt och gjort. Nyhetens behag infann sig, men efter några månader fick vi allt som oftast höra att allt var bra men det var ju ensamheten.


Många gånger pratade han om att det kanske var bättre om han bodde på ett äldreboende. Efter mycket om och men fick han en plats. Återigen infann sig nyhetens behag. Men vad hör vi nu!!! Allt är bra men ensamheten är svår.

Inte behöver han vara ensam i sin mysiga etta. Där finns personal dygnet runt, han kan öppna dörren och gå runt och prata dels med de inneboende dels med personalen. Han kan gå ut i samhället, gå till affären tvärs över gatan, gå på aktiviteter på äldreboendet. Vad är det han saknar????


Är det kanske en ny kvinna han behöver?